Som några andra i bloggare sålde jag nyligen mitt innehav i Prospect Capital (PSEC). Använde större delen av likviden för att köpa mer i ett existerande innehav nämligen Senior Housing Properties Trust . Har under ungefär en månad övervägt att avyttra detta innehav och på kvällen efter att jag hade tryckt på säljknappen gick jag in och såg att ägamintid hade sålt sitt innehav och så går man runt och tror att man är unik och tänker själv:-)
Bakgrunden till att jag valde att sälja var att jag har märkt att det var mycket svårt att följa detta bolag då de har en så diversifierad portfölj av investeringar och då det är noterat i USA och därmed får man ingen hjälp med bevakningen av svensk press och inte mycket av andra bloggare heller. Detta faktum gav mig också inspiation till detta inlägg.
Det talas mycket om vikten av diversifiering (har själv skrivit om det tidigare) när det gäller investeringar men frågan är hur snabbt fördelarna med diversifiering avtar. Skulle det egentligen räcka med 5 aktier i stabila bolag inom olika brancher, med olika hemmamarknader och valutor. Om jag skulle utgår ifrån vår egen portfölj så skulle man tex kunna välja:
- Norfork Southern (Tågtransporter USA)
- Hafslund (Energi Norge)
- Kesko (Livsmedel/Handel Finland)
- Senior Housing Properties Trust (Fastigheter, USA)
- Tele 2 (Telecom, Sverige)
Min tanke rör inte direkt dessa bolag utan mer hur ett mycket litet urval kan ge god spridning över branch, geografi och valuta etc. Jag ser generellt några styrkor och svagheter med en sådan koncenterad portfölj. Den största styrkan är att man har möjlighet att följa bolagen och deras marknader närmare och bättre även som privatinvesterare. De största nackdelarna bedömmer jag vara att en kris i ett bolag kan radera ut 20% av det totala portföljvärdet samt färre möjligheter att hitta köpvärda aktier om man begränsar sig till köp i fem bolag.
Hur ser ni på detta med diversifiering? Vad är för och nackdelarna med större diversifiering? Var går gränsen när nackdelarna överväger fördelarna?
